Tjingeling!

 

Det känns som att det börjar bli dags att byta design nu...Casper är en sjukt söt tomte men nu kan vi va klara med julen och vintern och bestämma att det är vår. Då måste en vårheader fixas. Pik Pik till hon som är så snäll och rar och hjälper mig med sådant =) 

 

Vi har haft sjukstuga här fredag till igår. Casper har haft feber för första gången i sitt liv och gick all in på det så när den var uppe på 40,6 stod inte hans mamma ut längre så vi tog en liten tur till sjukhuset där det konstaterades att det bara va något virus. Fick tipset att ge både alvedon och ipren och då ge varannan sort var tredje timme istället för bara en sort var sjätte timme. Det hjälpte och höll febern nere på okej grader. Men trots det så har vi mest suttit i soffhörnet och sett på tv och sovit. I går som var första feberfria dagen så märktes det hur trött Casper va på mig och att inte få göra något spännande eller träffa sina kompisar. Det mest spännande jag kunde komma på som inte innebar att eventuellt smitta någon var att gå ut och känna på gräset.

 

Det va kul, känna med händerna och tänderna och njuta lite av solen. Sen kom jag på den dumma idén att vi skulle ta en promenad i vagnen. Jag vände efter 50 meter med en hysteriskt arg kille som minsann inte tänkte sitta i någon fånig vagn. Sen va inte gräset eller pinnarna kul längre så vi gick in och sov för man blir trött av att vara arg och skrika.

 

Idag har vi varit på lite coolare äventyr iaf och det har resulterat i mycket nöjdare kille. Vi var hemma hos Anders och träffade hans jättestora katter som gick i en hagen och bodde i ett stall och då heter dom tydligen hästar. Men Casper ropade och pratade med dom som han gör med vår katt. Det som var bra med dom här katterna va att dom sprang inte sin väg och då behöver man ju inte slita tag i dom för att hålla kvar dom utan man kan klappa lite mjukare. Winwin situation! 

 

Sen målade jag kors i taket när Caspers morfar hängde med Anders ut på en ridtur. Jag har sett min pappa på en häst en gång förut och det varade i kanske 1 minut och var ingen vacker syn. Idag satt han lugnt och fint i sadeln och jag är så stolt så. Man är aldrig för gamal för att lära sig rida! Men satan vilken hästabstinens det gav mig. Jag vill rida nu! Saknar det som tusan, känslan, lukterna, träningen, ja allt!