Jag har blivit beordrad att vila och inte stressa. Bara av att bli beordrad att inte stressa så blir jag ju stressad att jag ska stressa utan att märka det. Dessutom har vi tentaskrivning hela kommande vecka, hur kan man inte känna stress då liksom?!

 

Anledningen att jag ska ta det lugnt är att vi fick göra ett besök på förlossningen i tisdags eftermiddag efter att jag tappade synen delvis på vänsterögat. Jag såg inte siffrorna på mobilen och sen försvann folks näsor och mina fingrar när jag höll upp handen framför mig, då ringde jag 1177. Hon som svarade pratade direkt med förlossningen och dom ville ha dit mig direkt. Okej då liksom! Vi kom dit och fick göra CTG och övervaka bebisen rörelser först och när alla 4 barnmorskor/AT-läkare och läkare var nöjda med att bebisen mådde bra var det min tur att bli undersökt. Jag kände mig skitfånig som låg där och tog upp deras tid bara för att jag inte kunde se ordentligt och hade lite dommningar i ansiktet. Jag var ju inte sjuk eller hade ont liksom. Men men, det blidde skiktröntgen och diverse ögonundersökningar och allmänna undersökningar och dom hittade inget farligt. Ingen propp, ingen havandeskapsförgiftning och inget som är farligt för bebisen. Ögonläkaren hittade en förändring i vänsterögat men den har tydligen funnits där länge. Så det dom var överens om var att det nog var stress som triggat igång en spasm i ögat. Sen fick gå hem och vila så att stress inte ska trigga igång något annat. Alla var iaf jättesnälla och insisterade på att jag skulle vara där och allt dom gjorde var nödvändigt. Killarna på röntgen var riktiga komiker och nu har jag fått åka skiktröntgen-maskin också. De va en upplevelse (plus bildbevis på att jag har en hjärna). Jag är glad att jag fick se förlossningen innan det är dags också så att jag kan ha en bild i huvudet av vad som ska hända och hur det ser ut. Vi fick ju vänta lite så då passade jag på att snoka runt i förlossningsrummet och läsa på alla lappar och grejer. Helt sjukt att vi ska va där om ca 10 veckor igen och liksom göra the big thing.

 

Nu ser jag iaf normalt igen efter att allt knark som dom droppade i mina ögon för att kunna undersöka och fota dom. Jag fick skitstora knarkarpupiller och allt blev superljust och suddigt och sen satt effekten i några timmar. Dommningarna är typ borta också, de kommer som en liten våg av surrande i ansiktet ibland men det handlar om typ max 30 sekunder och alltså inget ihållande som i tisdags.