Läste precis en kort artikel på baksidan av lärarnas tidning som dimper ner i brevlådan mest hela tiden tycker jag. Artiklen handlade iaf om en man vid namn Mats Olsson och rubriken löd "Vägrar vara könsneutral". Aha tänkte jag en vettig kille, Aha tänker ni nu, är hon dum i huvudet?! Nej, det är jag inte det minsta, men jag vill citera Mats " Jag möter inga könsneutrala människor i min vuxenvärld. Varför ska vi då kräva det av barnen? Idén med den könsneutrala förskolan är moralistisk och handlar om att ta bort det man inte tycker om ". Senare säger han att det mer verkar som att man vill skapa en ny mormativitet som är den mjuke pojken och den tuffa tjejen. I slutstycket tar han även upp läroplanen där tradition nämns positivt och som något vi ska bevara 22 gånger men den 23: gången negativt vilket är motverka traditionella könsroller.

Jag kan inte annat än att hålla med Mats, när blev det fult att vara kille och mesigt att vara tjej? Om killarna ska bli små väna pojkar i rosa (som självklart är en färg som gör att alla som tar på sig den blir menlösa) som ska visa tjejerna respekt och tjejerna ska bli tuffa, självständiga amazoner i camobyxor och oborstat hår) Vänder vi inte bara på de traditionella rollerna då? Jag förstår inte varför barns kläder och leksaker ska vara en sådan stor grej. I många bloggar där det skrivs om genus så går det ut på att mamman (som ofast är den som driver bloggen) skriver om att hon vill att hennes son ska ha rosa, blommiga och ljusa snälla färger på sig. Vill sonen ha en tröja med Blixten Mc Queen på då är det fara på färde. Han kommer förmodligen växa upp och bli en våldtäcksman. Men vilken tur då att dagens tjejer får lära sig att man ska va stark och hård, dem är tillochmed så medvetena om det så att dem gärna talar högt om att tjejer är bättre än killar för det är vad de fått ut av förskolans genusarbete. Jag tror inte de tänkte på att det var speciellt stor skillnad innan. Klart de vet att vissa föredrar att leka med vissa leksaker men jag tror inte att Lisa 4,5 år går hemma och tänker på att Malte fick gå först i matkön bara för att han är kille. Eller att Maja är såååå tjejig för att hon hade en rosa rosett i håret, henne måste hon nog stå upp lite för eftersom hon har rosa på sig och då kan hon nog inte tala för sig själv....

Jag tycker inte att det sitter i kläderna vilket kön man är eller hur man ska vara eller hur man blir behandlad. Oavsett kön, kläder, ålder så ska alla behandlas lika och då är det dem som vill sudda ut olikheterna som faktiskt finns som verkar ha problem med att se alla som lika även om vi ser olika ut. Om vi måste ändra oss efter samhället och förbjuda tjejer att vara söta för att de blir överkörda då så är vi ju på väg åt totalt fel håll. Vi ska väl snarare stå upp och visa att färgerna inte har någon betydelse. Det är ju hos betraktaren problemet ligger då, så varför ändra på barnen?

Jag tror inte vi kan ändra samhället genom barnen vilket verkar vara planen. Ja, tjejer har lägre lön än killar inom vissa arbeten. Är det kanske inte där vi ska börja då? Barnen är ju en produkt av sin tid och känt fakta är att barn gör som vi gör och inte som vi säger så vi måste ju börja föregå med gott exempel först. Och då handlar det mer och grundläggande medmänsklighet, man visar alla hänsyn och respekt och alla är lika värda. Punkt! När man möter en ny människa så är det en identitet med egna känslor och erfarenheter. Utgå i från det istället för vad personen som bär identiteten har för kön eller för kläder.

Hen...Jag fattar tanken med det men jag tror inte det kommer funka. Det är vi, folket, talarna, vi som anväder språket som väljer vad som sägs och i ett inlägg som Mats gjort angående Hen och som läst av ca 10 000 så svarar 80% att dom blir arga av ordet och 12 % uttråkade. Så det blir ganska tydligt vad vi vill. Jag anser åter igen att problemet ligger hos betraktaren där. Kan man inte se någon för sin personlighet utan att lägga till massa fördomar utifrån vilket kön någon har så bör man snarar jobba med sig själv än få ett helt land att införa ett nytt ord. Bara för att vi inte kan se oss som jämnlikar. Det är lite skrämmande, nästan som segretionen i amerika mellan svarta och vita. Och som att inte barnen har nog med saker att fundera över så ska dem även ta sig en funderar över om de tillhör hon-ön eller han-ön eller kanske hen-ön. Visst funderar barn över varför de ser olika ut, anatomiskt sett men där tror jag det tar slut. Olikheterna finns nog inte innan vi påvisar dem, vilket vi kan vara ganska duktiga på när vi ska vara pedagogiska och göra vad vi tycker barnen behöver istället för att utgå från vad barnen vill och visar att de behöver.