Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur. Som Pippi Långstrump säger och jag känner med henne. Men jag får väl face the facts och inse att jag har blivit stur ändå. Och så här långt med facit i hand så verkar jag ju klara det bra i själva grunderna men det finns ju ett återkommande frågetecken.

 

Vad ska jag bli när jag bli när jag blir stor? Man klarar sig inte utan ett arbete, alla behöver pengar för att överleva. Men vad tusan ska jag göra för att bli rik då? Har nyss lämnat in ansökan om avslut av studier på högskolan. Själva pluggandet gillar jag, jag älskar ju att lära mig nya saker, en riktigt kunskapssvamp men jobbet i praktiken är inte menat för mig. Jag blir för uttråkad och inget barn behöver en uttråkad förskollärare. Sen tar jag med mig alldeles för mycket känslomässigt bagage från barnen hem. Vissa familjesituationer är inte vackra och att försöka hjälpa ett barn där familjen inte är förstående, det gör ont. Jag vet inte hur jag ska hantera sådant. Sen är jag inte helt nöjd med förutsättningarna och ekonomin förskolan (skolan över lag) har i samhället och att veta att man kan göra mer men är begränsad är inte heller min grej. Alltså lämnar jag plats åt någon som vet hur man hanterar allt det här utan att spendera sin lediga tid arg och frustrerad och som brinner för yrket till 110%.

 

Men nu då, arbetslös är inget välbetalt yrke och gotland är ju inte känt för sin arbetsmarknad.  Plus att varje gång jag ska söka jobb blir jag totalt blockad i skallen och de enda yrken jag kan komma på är brandman, polis, doktor och bonde typ. 

 

Men sen mitt inlägg här om dagen angående tidsresa och bortglömda drömmar så har jag börjat fundera på en av alla mina föredetta jobbdrömmar. Jobba med hästar. Någon som har ett stall som behöver en stall/hästskötare på ca 75%? Där vill jag vara. Det är inte fancy men det är något jag alltid trivts med. 

 

Hur gör jag då?