Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur. Som Pippi Långstrump säger och jag känner med henne. Men jag får väl face the facts och inse att jag har blivit stur ändå. Och så här långt med facit i hand så verkar jag ju klara det bra i själva grunderna men det finns ju ett återkommande frågetecken.

 

Vad ska jag bli när jag bli när jag blir stor? Man klarar sig inte utan ett arbete, alla behöver pengar för att överleva. Men vad tusan ska jag göra för att bli rik då? Har nyss lämnat in ansökan om avslut av studier på högskolan. Själva pluggandet gillar jag, jag älskar ju att lära mig nya saker, en riktigt kunskapssvamp men jobbet i praktiken är inte menat för mig. Jag blir för uttråkad och inget barn behöver en uttråkad förskollärare. Sen tar jag med mig alldeles för mycket känslomässigt bagage från barnen hem. Vissa familjesituationer är inte vackra och att försöka hjälpa ett barn där familjen inte är förstående, det gör ont. Jag vet inte hur jag ska hantera sådant. Sen är jag inte helt nöjd med förutsättningarna och ekonomin förskolan (skolan över lag) har i samhället och att veta att man kan göra mer men är begränsad är inte heller min grej. Alltså lämnar jag plats åt någon som vet hur man hanterar allt det här utan att spendera sin lediga tid arg och frustrerad och som brinner för yrket till 110%.

 

Men nu då, arbetslös är inget välbetalt yrke och gotland är ju inte känt för sin arbetsmarknad.  Plus att varje gång jag ska söka jobb blir jag totalt blockad i skallen och de enda yrken jag kan komma på är brandman, polis, doktor och bonde typ. 

 

Men sen mitt inlägg här om dagen angående tidsresa och bortglömda drömmar så har jag börjat fundera på en av alla mina föredetta jobbdrömmar. Jobba med hästar. Någon som har ett stall som behöver en stall/hästskötare på ca 75%? Där vill jag vara. Det är inte fancy men det är något jag alltid trivts med. 

 

Hur gör jag då? 

 

Att resa i tiden...människan har nog alltid drömt om det och erkänn att det hade varit himmla praktiskt. Jag behöver nödvänndigtvis inte resa till framtiden men att få changsen att resa tillbaka i tiden och uppleva vissa saker igen. Hade det inte varit underbart? Frågan är om man skulle få ändra på saker eller om man bara får uppleva de igen? Man ska ju inte bråka med det förflutna men jag är lite som Pumba i lejonkungen "lägg ditt bakomflutna framför dig" och kan inte sluta tänka tillbaka på vad som hade hänt om, och hur skulle mitt liv se ut om det inte hade hänt.

 

Vissa kanske tycker att det är onödigt att fundera på eftersom man aldrig kommer få veta det men då hade ju en tidsresa vart toppen. Åka tillbaka ta reda på fakta liksom. Fast efterskalven på en liten ändring i dåtiden kan man ju aldrig räkna ut så det hade nog inte vart så bra. Eller inte för alla som är lyckliga och känner att dom är där dom vill vara och har det dom vill ha. Men för vissa andra som kanske gjorde ett dåligt val, var på fel plats vid fel tillfälle och är värda bättre. För dom hade de varit ett guldläge. För allt kan inte vara ödet och förutbestämmt va? 

 

För 10 år sedan spenderade jag all ledig tid i stallet och åren innan dess fans det inte mycket annat än hästar i mitt huvud. Jag hade plander och drömmar om och med hästar och älskade det. Jag hade turen att ha två underbara vänner och få bli en del av deras familj på deras stora gård med massor av hästar och ett stort ridhus. Drömmen för mig som inte hade dom förutsättningarna hemma.

 

När vi var yngre hade vi deras ponnys med i allt vi gjorde. Alla fantastiska fantasiuppdrag vi varit på i skogen med vårat fantastiska team JMF. Vi jagade hästtjuvar och räddade djur, flög fram barbacka i galopp under kraftledningarna och på stubbåkrarna med bara grimma och grimskaft att styra med. Inga bekymmer och dök det upp något moln på himlen så var det inget som en stund i hästhagen eller i björkänget kunde råda bot på. Det var fantastiskt att leva det livet. 

 

Vi blev äldre och JMF hade inte lika många "uppdrag" längre och Garbo och Zeus var utbytta till större hästar men stallet och hästarna var fortfarade the place to be. Jag hade några egna foderhästar under tiden också men förutsättningarna var aldrig rätt så jag stod oftast hästlös hemma och tog min tillflykt hemma hos dom. Där fanns ju allt. Jag har fått så mycket tack vare Jonna och Frida, deras familj och deras liv. Rida, träna, tävla, otaliga tornerspel varje sommar, ansvar och tilltro, cips och cocacola till frukost, sova med hundar i sängen, ligga vaken hela nätterna och prata om allt och sjunga varenda disneysång vi kunde, harry potter-hysteri, vrålsjunga alla countrysånger på kasettbandet i chevan och allt man kan drömma om. 

 

En gård och ett stall som var så varmt, tryggt och välkommnande, ett stall där jag trodde jag skulle spendera så mycket mer tid. Men sommaren 2006 förändrades livet. Johnny blev träffad av blixten och dog under torneamentums vistelse i Mariefred. Dom förlorade sin pappa, Mari sin man och inget blev som förut. Vi hade ju varandra kvar men hela känslan på gården var förändrad, den försvann med den där blixten och ett nytt kapitel av livet startade samtidigt. Blixtar är ju gjorda av energi men den här fungerade nog tvärt om.

 

Idag är gården såld sen några år tillbaka. Jag har sambo, barn och hus och hästar ser jag knappt röken av. I dagsläget rider Mika mer än mig och det är ju jättekul att hästintresset smittat av sig på honom med. Men jag saknar hästlivet så sjukt mycket. Friheten att rida när man vill, sträcka ut i en galopp och bara glömma allt annat och känna vinden i håret och hur ögonen tåras av vinddraget. Det är så skönt med ridning att man måste fokusera och kan släppa alla grubblerier, vara här och nu med hästen. Vara mig själv. Vara med Jonna och Frida men JMF har inte varit återförenade på många år.

 

Jag saknar den Malin jag var då, den som jag är innerst inne. Jag vill kunna vara denna Malin trots att jag är mamma, jag vill ha tid och möjlighet att vara den Malin. Jag är trött på att vara tråkig, oimpulsiv och oinspirerad.

 

Kan jag då inte få möjligheten att göra ett besök, några olika nedslag i dåtiden? Och om jag inte får ändra på vad som hände kan jag väl åtminstone få uppleva några minnen igen, få komma ihåg känslan riktigt ordentligt så jag inte glömmer bort mig själv igen. Hitta glöden och mina hästdrömmar igen, komma ihåg vad jag skulle döpa mina framtida hästar till så att jag kan bli överlycklig när Mika föreslår att vi ska bygga stall och skaffa hästar om något år. Inte svara att jag inte orkar ha hästar för att det är jobbigt och så mycket arbete med. Hallåååå!!!! Malin var är du?!

 

Och då är det väl inte konstigt att man kan undra vad som hade hänt och hur livet hade sett ut om det varit strålande sol den 23:e juli 2006. 

 

 

 

Idag har casper varit sin första dag helt själv på dagis. Trodde jag skulle fulgråta i bilen hem efter jag lämnat honom men de kom inte en enda tår. Förmodligen för jag känner mig så trygg med att han känner sig trygg och det syns så väl på honom.

 

Han hade inte heller pressat fram några tårar och vilan gick galant. Han har aldrig sovit där förut och idag hade han bara kurat ihop sig på madrassen med lammis och tummen i munnen och somnat. Vaknade efter en timme glad och nöjd.

 

När jag kom för att hämta traskade han runt med en häst i ena handen och en traktor i andra. Han visade stolt upp dom för mig sen gick han vidare till dom andra barnen. Ena fröken frågade om han gillar hästar för han hade nämligen hållit ett hårt tag i den hästen hela tiden. Ja vad säger man, min fina kille. 

 

Nu känns det bra iaf och jag har fått ett kvitto på att min taktik att hänga med honom på inskolningen i två veckor var rätt för oss. Lugnt och tryggt är vår melodi. Nu blir det dagis resten av veckan och torsdag fredag får mormor äran att hämta när jag jobbar så de inte blir så långa dagar.

 

Damn va jag lyckades bra med mina tomatplantor! Har redan storslagna planer för nästa år, då kommer de bli ännu bättre. Plantera ut dom lite tidigare och jaga baladskott som en dåre, då blir det perfekt. 

 

 

År 1361 stod ett stort slag mellan gutar och den danske kungen Valdemar Atterdags armé av legosoldater utanför visby ringmur. Men innan dess stod ett eller kanske två slag på landsbygden just här i Mästerby där vi bor. Bönderna kämpade allt vad dom kunde men lyckades inte stoppa dansken som senare lyckades ta sig in i Visby och brandskatta och plundra och gotland lämnades berövat på tusentals liv.

 

Sedan 2006 en vecka varje höst har ett litet tappert gäng arkeologer hållit på att kartlägga och göra utgrävningar på fjälemy där slaget stod och bilden klarnar mer och mer men än är mycket gissningar och antaganden baserat på andra slagfält. Men det är grymt häftigt vad de hittat och vad fynden berättar.

 

I går eftermiddag och i förmiddags var jag med och lekte arkeolog. Det är ju mycket mark som ska dekteras med metalldetektor och varje utslag på järn grävs upp. Mestadels är det spik man får upp men ca var hundrade utslag är något som har koppling till slagen. Pilspetsar, delar av rustningar och hästutrustning, svärdspetsar och kulor. Mycket av fynden är precis lika som de man hittade vid korsbetningen utanför ringmuren (en massgrav med stupade soldater från båda sidorna). Vilket stärker bevisen för att det var här det hände och nu efter 8 års detektivarbete tvivlar nog ingen. 

 

Fatta att det bara några hundra meter från vårat hus har kämpats för livet. Flera hundra miste livet i kampen och nu 653 år senare kan jag stå där på en åker som då var myrmark och gräva upp en pilspets som kan ha inneburit döden för någon. Det är så sjukt stort. Historia är så grymt fascinerande och när man kan vara med och upptäcka den och ta på den så blir det ännu större. Men de går fan inte att förstå ändå. Alla känslor, alla tankar som susat över marken tillsammans med pilar, svärd, spjut och de vapen bönderna hade tillgång till. Grymt. 

 

Hittills tror de sig veta var huvudslaget stod, vilket håll de kom ifrån och vart de flydde och det är ett stort område det handlar om och nu är den här veckans undersökning avslutad men nästa år fortsätter det. Och året efter det tills bilden är klar. Lika spännande som när jag var yngre och väntade på nästa Harry Potter-bok. 

 

 

Vill ni veta mer kan ni kika in på masterby1361 

 

Ja hoppsan kan man säga för här har jag inte skrivit på ett tag. Haft lite mycket annat i huvudet att fokusera på och då har jag svårt att vara kreativ. Gör det jag måste och när casper sover sitter jag lite handlingsförlamad framför tvn. Men man får ha sådan perioder ibland. 

 

Nu är det helg iallafall, fint väder och casper är feberfri. Goda förutsättningar för en bra helg. I morgon blir det höstmarknad på orionskolan. En riktigt fin liten marknad med fokus på ekologiska och närodlade produkter. Förra året besökte vi marknaden under vår permis från barnavdelningen men de är en annan story som ännu inte är berättad här.