Idag har casper varit sin första dag helt själv på dagis. Trodde jag skulle fulgråta i bilen hem efter jag lämnat honom men de kom inte en enda tår. Förmodligen för jag känner mig så trygg med att han känner sig trygg och det syns så väl på honom.

 

Han hade inte heller pressat fram några tårar och vilan gick galant. Han har aldrig sovit där förut och idag hade han bara kurat ihop sig på madrassen med lammis och tummen i munnen och somnat. Vaknade efter en timme glad och nöjd.

 

När jag kom för att hämta traskade han runt med en häst i ena handen och en traktor i andra. Han visade stolt upp dom för mig sen gick han vidare till dom andra barnen. Ena fröken frågade om han gillar hästar för han hade nämligen hållit ett hårt tag i den hästen hela tiden. Ja vad säger man, min fina kille. 

 

Nu känns det bra iaf och jag har fått ett kvitto på att min taktik att hänga med honom på inskolningen i två veckor var rätt för oss. Lugnt och tryggt är vår melodi. Nu blir det dagis resten av veckan och torsdag fredag får mormor äran att hämta när jag jobbar så de inte blir så långa dagar.