en vikt(ig)-resa

Först och främst vill jag säga det att det känns lite märkligt att lägga ut avklädda bilder på mig själv när det inte är en gravidmage i fokus eller semesterbilder i bikini på en strand. Men sen tänker jag att det är inga sexistiska bilder som anspelar på något. Det är bara vanliga bilder i informativt syfte. 
 
Sen vill jag också påpeka att jag inte vill bidra till någon vikthets och sätta press på andra. Ni kommer förstå det när ni läser. 
 
Jag är förvånad och så grymt imponerad av min egen kropp. Den fixade en graviditet och förlossning galant och sen så har den klarat av amning och gör det ännu. Men det som är den coolaste grejen är det här med vikten. 
 
Jag har aldrig ansett mig själv som tjock, inte pinnsmal, kurvig men inte tjock. Dock så misstänkte jag att jag skulle lägga på mig massa massa kilon när jag blev gravid och det va inget som kändes jobbigt. Det hör ju till. Men där började min kropp förvåna mig. Jag inledde graviditeten med att tappa 5 kg och istället för att människor omkring mig spekulerade i om jag var på smällen så fick jag komplimanger för att jag gått ner i vikt. Just då sög det för jag hade mer än gärna gått upp 5 kg istället så att det syndes att jag va gravid. 
 
På förlossningsdagen väde jag 84 kg vilket var 7 kg mer än när jag blev gravid. Där i mellan hade jag hunnit gå ner till 71 innan det vände. Casper vägde 4 kg när han föddes så när vi åkte hem från BB var jag tillbaka i min startvikt. Ska man se till BMI så var jag överviktig men så kändes det verkligen inte. 
 
Sen kommer då det här coola. Vi skulle kunna kalla det för amningsmetoden. Jag hade ju läst innan att amning gör att man går ner i vikt och tänkte att det är ju en fin bonus i det hela. Men jag hade ingen aning om vilken fetingbonus min kropp skulle ge mig. Eller kanske vad den skulle ta ifrån mig är mer rätt uttryckt. Jag har levt ett klassiskt mammaledighets-liv dom senaste månaderna. Det innebär mycket fika, sena måltider, sockerkickar istället för mat när man inte hinner äta och inte så mycket sömn. Innan vintern promenerade jag ganska mycket och nu försöker jag träna en gång i veckan för att kicka igång lite endorfiner och samla energi. Men mest sitter jag still eller kryper runt på golvet. 
 
I vanliga fall hade den livsstilen kommit med viktuppgång som ett brev på posten. Men amningen har gjort att det blivit tvärt om. Idag väger jag 61kg och jag fattar knappt hur det har gått till. Så lite har jag inte vägt sen gymnasiet typ. Alltså på 10 år! Förstår ni att jag står som en fågelholk (med munnen öppen och gapar) när jag ser mig själv i spegeln. Det är svårt att få perspektiv på hur jag ser ut nu och hur jag har sett ut. Kläderna som jag haft när jag varit som smalast under dom senaste åren ramlar av nu och jag känner mig ändå lika stor/liten eller vad det nu heter. 
 
Detta är alltså inget skryt om hur duktig jag varit utan en hyllning till min kropp och jag vill visa hur fantastiska våra kroppar är. Och nu när min kropp gett mig denna bonus ska jag försöka hålla mig kvar här. Inte för att jag tycker att jag va tjock förut men för att jag faktiskt vet att det är hälsosammare för mig att väga lite mindre. 
 
Sista magbilden, tagen på det beräknade BF-datumet. Sen gick det 2 veckor till.
 
 
Idag, samma jag fast lite mindre, Kul att få perspektiv.

Kommentarer
Zarah-Lou säger:

Finaste, bästaste du med (alltid) en fantastisk kropp! Oavsett om det ligger en liten Casper i den eller om han finns utanför ;)
Det har jag sagt till dig oxå - du har sådana fina propotioner och har alltid haft! Man kanske ska skippa Itrim och trycka ut en unge istället? höhöhö!

2014-03-02 | 13:15:06
Bloggadress: http://blogg.zarah-lou.se/
Sara säger:

Shit kvinna!!! Galet vad din kropp fixat. Sjukt snygg är du också ;-)

2014-03-03 | 23:19:54
Bloggadress: http://Mammasara.wintland.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback